Henriks fotoblogg: december 2014

onsdag 31 december 2014

Mordgåtor i arkivet

1 Juni 2013. Fågelunge på Visingsö. Trolig dödsorsak är att den trillat ur sitt bo. Det kan handla om en fruktansvärd olycka, men den kan även ha blivit mördad. Studier har visat på att fågelungar ibland kan putta ut andra ungar ur sitt bo, åtminstone andra ägg. Det gäller dock främst främmande ägg, exempelvis från boparasiter såsom gök. Mina kunskaper är dock otillräckliga för att avgöra vad det är för art på bilden, och fallet är fortfarande olöst.

28 juni 2013. Älg i Ljurhalla. Tidigt på morgonen avslöjade ett antal korpar var kroppen låg. Bilden ovan är tagen på kvällen. Inga yttre skador syntes, vilket talar för en naturlig dödsorsak. Men då födotillgången var god kan svält uteslutas, och med ca 700 meter till närmaste större väg är trafikskada inte troligt. Trolig dödsorsak är därför sjukdom, men då undersidan av kroppen inte undersökts för bitmärken kan mord inte helt uteslutas.

12 oktober 2013. Samma älg som bilden ovan, tre och en halv månad senare. Bilden illustrerar hur snabbt bevismaterial förstörs av rävar, korpar, vildsvin, insekter och andra som inte drar sig för att kalasa på ett kadaver.

21 januari 2014. I det här fallet saknas kroppen, men spåren avslöjar att ett djur av gnagarstorlek har blivit dräpt på tomten vid lantstället i Ljurhalla av en fågel. Med nästan all säkerhet rör det sig om en kattuggla, dels för att spåren efter vingarna tyder på det, och dels för att mordet skett på natten. Eftersom kattugglor är trogna sina revir året om är det alltså Åke eller Daenerys som är skyldig. Spåren avslöjar även händelseförloppet. Den intet ont anande gnagaren har rört sig neråt till vänster i bild, då ugglan slagit ner mot den och orsakat märket i det nedre vänstra hörnet. Gnagaren lyckades hoppa snett bakåt åt vänster, men efter bara ett par tre skutt hade ugglan hunnit ikapp och satt klorna i sitt byte. Därefter flög förövaren ut snett neråt höger i bild, vilket avslöjas av vingmärkena i snön. Lägg även märke till spåren efter bytet som släpats en bit längs marken innan den lyfte.

24 juli 2013. Sork på tomten. Med all sannolikhet är det katten Zelda som är skyldig, men hennes bror Zombie är inte helt fri från misstanke.

9 augusti 2013. Rådjurskid brevid Töllsjövägen. Naturlig dödsorsak är möjlig, men kroppens placering brevid vägen indikerar trafikdöd. Troligtvis är mördaren i det här fallet därför en människa.

22 augusti 2013. Fyndet av den här rådjursskallen gjordes i skogen, bara några meter ifrån en skogsväg där människor inte sällan rör sig. Då bara kraniet återstår är det svårt att avgöra hur länge sedan rådjuret sist såg dagens ljus, och ännu svårare att fastställa en dödsorsak. Människa kan inte uteslutas, det som talar emot det är att mänskliga jägare brukar ha för vana att spara just horn som troféer. Dock är hornen här av olika storlek, och kanske har de därför av estetiska skäl inte ansetts vara värda att spara. Det kanske största mysteriet är att resten av kroppen aldrig återfunnits, trots att en tämligen stor area kring skallen har undersökts. Mig veterligen brukar varken jägare eller rovdjur avlägsna huvudet och lämna det i skogen. Mysteriet förblir därför olöst.

En mordgåta

Kroppen upptäcktes på fredagen den 26e december år 2014. Den låg gömd i hörnet mellan ett buskage och två husväggar i södra änden på Allégatan i Borås, bara ett tiotal meter utanför huvudentrén till Borås Tidning. Blodspåren och fjädrarna som låg samlade på en yta av en dryg kvadratmeter tydde på att duvan fått sitt liv avslutat nyligen.

Den norra änden av mordplatsen bestod av en vägg med ett stort fönster. Då offret låg med huvudet vänt åt norr bara några decimeter från väggen vore det lätt att avfärda händelsen som en fruktansvärd olycka. Det faktum att kroppen låg med ryggen uppåt talade för detta, och köttskadorna kunde ha uppkommit post mortem. Men ganska snart upptäcktes en större ansamling fjädrar en knapp meter sydost om kroppen, vid kanten av ett buskage. Om duvan avlidit genom en kollision med fönstret blir det väldigt svårt att förklara hur fjädrarna flyttat sig till en prydlig hög en meter bort.

Mordoffret hittades sent på annandagskvällen.

Det troliga är därför att duvan har blivit mördad och plockad vid platsen för fjäderansamlingen, och att kroppen därefter har flyttats. Mina misstankar är att mördaren är en hök, och detta av framförallt två skäl. För det första är köttskadan typisk för mindre rovfåglar som hökar och falkar. Vanligen brukar de börja äta från bröstet och inte från ryggen, men då kroppen troligen har flyttats kan den mycket väl ha vänts över under flytten. Man kan även se marken genom hålet, som alltså går rakt igenom duvans kropp. Därför är det inte omöjligt att måltiden har påbörjats från andra sidan. Det andra skälet till att jag misstänker att mördaren är en hök är att fjäderspolarna är intakta. Man hade kunnat tänka sig att förövaren vore exempelvis en räv och att höken kommit dit och ätit senare, men skadorna tyder inte på det. När däggdjur plockar en fågel tuggar de av fjädrarna, som därför blir söndertrasade i änden. Rovfåglar å andra sidan plockar ut fjädrarna med näbben, och en närmare undersökning av fjädrarna kring mordplatsen visade att de blivit just plockade.

Så att mördaren är en rovfågel tycks vara tämligen säkert. Det behöver dock inte vara en hök. I området finns även falkar, vråkar, ugglor och kanske till och med någon enstaka örn. En örn kan dock uteslutas direkt, då den rimligen bör ha orsakat betydligt större skador på duvan. Bland ugglorna är det bara berguven som skulle kunna tänkas vilja kalasa på en duva, men de är sällsynta i området. Dessutom brukar ugglor föredra att svälja sina byten hela. Vråken gillar mest reptiler och gnagare och är ingen trolig duvmördare. Detta gäller även de flesta falkar, men pilgrimsfalken utgör ett undantag. Den äter dessutom gärna sina byten genom bröstet. Det som talar emot pilgrimsfalk är egentligen bara att den fortfarande är förhållandevis ovanlig och att därför en duv- eller sparvhök är mer trolig. Men om det är duvhök eller sparvhök är hopplöst att försöka utläsa från bevismaterialet.

Vi kommer förmodligen aldrig veta om mördaren är en duvhök, sparvhök eller kanske till och med en pilgrimsfalk. Än mindre lär vi kunna peka ut en specifik individ. Kanske har jag resonerat galet också, och mördaren är någon helt annan. Annandagsmordet är och förblir en gåta, men tips mottages tacksamt.

Någonstans i Borås flyger mördaren fri.

söndag 28 december 2014

Snö

Snö på natten

Snö på morgonen

Snö på syrénbuske

Snö på fura

Snö på granar

Snö på sly

tisdag 23 december 2014

Plejaderna

För ungefär 100 miljoner år sedan började stjärnor att tändas i det täta gasmolnet. Än i dag kan man se nebulositet, alltså gas som lyses upp av de blåa stjärnorna. Plejaderna, även ibland kallad Sjusystrarna, har fått sitt namn efter Atlas och Pleiones sju döttrar i den grekiska mytologin. I det här fallet stämmer myten överens med verkligheten i bemärkelsen att stjärnorna faktiskt är syskon; de föddes ur samma nebulosa. Däremot är det svårt att få antalet till sju. För blotta ögat brukar man kunna se sex stycken stjärnor, men där finns många hundra. Än så länge håller de ihop, men galaktiska grannar drar ständigt i dem med sin gravitation. Det gör att systrarna bara kommer hålla ihop i ungefär 250 miljoner år till.

Plejaderna. Avstånd ca 380 ljusår.

söndag 21 december 2014

Stjärnklart

Det har varit ont om stjärnklara nätter i Götaland de senaste månaderna. Att lyckas tima en natt när det både är stjärnklart och man är ledig tycks nästan vara omöjligt, men igår natt var turen framme. Tanken var att jag skulle ta en bild på dubbelhopen med NGC 896 i samma bild, vilket jag också gjorde. Problemet är bara att den senare är så svag att jag trodde att jag inte fick med den i bild, det var först när jag kom hem till datorn jag upptäckte att den var där. Därför blev det bara fyra 30s-exponeringar innan jag vände kameran mot Andromedagalaxen istället. Jag passade även på att fota Plejaderna, men den bilden blir inte färdig förrän tidigast imorgon.